Posts Tagged ‘Malmö’

Kravallstaden

08 mars 2009

Jaha, då var det dags igen. Gatstensfest i Malmö. Som vanligt blossar media upp händelsen en aning, särskilt riksmedia och Stockholmstidningar. Se en. Och en lite nyare.

Efter att ha läst några artiklar både där och på Sydsvenskan, samt sett inslag i Rapport kan jag konstatera att det var ett upplopp av det lugnare slaget. Inga bilar eller andra fordon brann. Ett fönster krossades. Några färgbomber, men inget systematiskt klottrande. Ingen blev nämnvärt skadad. Huvuddelen av demonstranterna höll sig borta från dumheterna. Polisen fick ganska snabbt kontroll över situationen, och bråkstakarna omhändertogs. Allt verkade vara över inom loppet av en halvtimme om jag förstått saken rätt.

Eller så har jag kanske vant mig. Det är den nya folksporten i Malmö. Plocka valfritt tillhygge, välj sida och sätt igång.

En filminspelning jag såg på Sydsvenskan såg ganska skrämmande ut dock. Jag påmindes starkt om vad som utgör en inte alltför oansenlig del av Malmös befolkning. Det var åtminstone en liten liten anledning till att jag började ogilla Malmö, som jag redan har hunnit glömma bort, och en påminnelse om att jag bör hålla mig borta därifrån ett tag till. Det gjordes mycket väsen av att polisen drog vapen, men vad kan man vänta sig? Å andra sidan borde de kanske gjort något tidigare istället för att bara sitta kvar i polisbussen.

Jag har också lagt märke till hur polisen blir lite bättre utrustade för varje upplopp. För varje gång det är kravaller på gång tycks de få en mer av de där specialbyggda polisbussarna i hård avskräckande mörk stålblågrå färg med krossäkert glas, extra strålkastare, gallerskydd, tjocka däck och förstärkt plåt för varje gång.

 

En vanlig händelserik dag i Malmö.

 

Jag noterar klockan 21:32 att det hörs ett antal explosioner efter varandra. Hade det varit i Malmö hade jag inte brytt mig. Men vem har pyroteknisk apparatur i Piteå? Här finns ingen halvt olaglig import från fjärran länder.

Fan, man kanske ska haka på nästa gång det händer något. Sverige har ju ordförandeskapet i EU efter sommaren, så det blir ju lysande kravallmöjligheter. Vem är med mig?

 

Råkade snubbla över den här artikeln på Jerusalem Post när jag egentligen letade efter något angående Malmökravallerna. Intressant, intressant. Lustigt att jag såg den kort efter att jag har skrivit en del om Mac.

Här är det jag letade efter. Artikeln är det inget större fel på, i alla fall inte med tanke på att det handlar om en anti-Israelprotest. Kommentarerna var desto intressantare. Människor från vitt skilda håll verkar ha skrivit där. Det var längesen jag såg så många stereotypa uppfattningar om människor och länder på en gång. Flera av dem tänker bojkotta Sverige och svenska varor efter Lars Ohlys uttalande om att bojkotta Israel, som var i stort sett det enda citatet från demonstrationsdeltagarna. Överlag tycks irritationen flöda åt alla håll, och vissa tycks har svårt att behärska sig, eller orka tänka. Hatet växer blir mer och mer synligt med åren känns det som. Skrämmande utveckling.

Utdrag från reklam på sidan:
”Explore Israel´s struggle for survival”
”Universal sionism”

 

Försoning och förståelse tycks inte vara så inne på 2000-talet.

 

 

… men så ser jag i Rapport (även SvD, SDS (TT)) att USA och Ryssland ska försöka enas om ett nytt START-avtal. Hu..va..? Ett nytt START-avtal? Är det möjligt? Ä.. är det verkligen möjligt..?
Jag blir tårögd.

Det finns alltså hopp.

Annonser

Synd på så fina pågar

28 februari 2009

Jag är på det stora hela inte så intresserad av sport, trots min fars ihärdiga försök övertyga mig om motsatsen. Det händer nån gång då och då att man tittar på en random match i något när man inte har något bättre för sig. Det kan vara ganska spännande. Men jag bryr mig inte så mycket om vem som vinner. Och så blir det väl lite ståhej när det är fotbolls-VM eller -EM. Och ishockey-VM. Sådär som det brukar bli. Den enda gången då svenskarna blir nationalistiska. Fotbollsnationalistiska. För hockey verkar inte riktigt lika populärt bland ”folket”. Men för mig är hockey den roligare av de två. Till och med så rolig att jag från och till följer ett hockeylag — Malmö Redhawks. Egentligen är det lite löjligt. Varför ska man heja på ett idrottslag, oavsett sport? Nästan alltid känner man ingen av dem. De representerar ett klubb. I princip ett namn. För vadå? På högre nivå är ju alla deltagarna köpta ändå.
Eller så representerar de ett land. Deltagarna tävlar om vilket land som är bäst i en sport, underförstått att om något landslag är bättre än andra, så måste ju landet som helhet också vara bättre. Diplomatisk schack på högsta nivå. Eller medeltids- och lågstadiementalitet som inte riktigt växt bort.
Men ibland skiter man i det förnuftiga, det är ju kul att heja. Kulturtraditioner är starka.
Det är ju bara ett litet ishockeylag ändå. Redhawks, ja. Där var vi.
Percys pågar är lite speciella.

Efter en turbulent säsong, som toppades av ett konkurshot för några veckor sedan där många spelare lämnade klubben och lämnade ett hål, som sedan fylldes ut av föreningens juniorer, spelades igår sista seriematchen i hockeyallsvenskan. Det var en vinna eller försvinna-match. Typ. Det gällde att försöka hålla kvar sin placering i tabellen nå play-off serien. Vid vinst där går man vidare till kvalserien, och de två bästa där når elitserien. Usch vad jag kan mycket om sport.
De mötte topplaget Leksand. Och det gick ju ganska bra. Men inte riktigt hela vägen. Det slutade oavgjort vid full tid och förlängning, och föll slutligen på straffar efter ett mycket kontroversiellt domslut. Nu vekar det tack och lov som att det var rätt beslut, men det är ändå mycket dåligt eftersom det påverkar spelarna, och i en sådan situation är det mycket små marginaler som avgör. Mycket tråkigt. Redhawks var betydligt bättre än det andra laget som tog Malmös plats. De hade förtjänat att spela vidare. Men sett till just denna matchen var väl slutresultatet ändå rättvist. Leksand var bättre.
Fast den sportsliga vändningen vid konkurshotet saknar motstycke. Inte en enda förlust sen dess. Bara det är en enorm seger. Fast… kvalserien hade ändå varit en välförtjänt belöning. Allt annat hade varit bonus.

Hjälp. Nu har jag nog skrivit om sport för hela året framöver.

För övrigt hatar jag min granne.